E - lärande lokalt och globalt

Vilket ansvar har lärosätet/läraren för att se till att kursen/utbildningen genomförs på ett sådant sätt att den medger att en stor grupp studenter kan använda sig av de kommunikationskanaler och medier som är avsedda för kursen. Hur har situationen förändrats sedan Bates 2005 publicerade den andra upplagan av ”Technology, e-learning and distance education”? Varför verkar numera distansutbildning vara liktydigt med nätbaserat lärmiljö? 


Jaldemark (2008a) visar att distansutbildning under 1990-talet inte använde sig i någon högre grad av datorer som verktyg för kommunikation trots att datorer varit en del av distansutbildning sedan 1970-talet. Jaldemark menar att den diskussion som handlade om distansutbildning kom att uppehålla sig vid vilka verktyg som skulle kunna tänkas stödja studenterna gemensamma arbete. Där exempelvis Garrison menade att distansutbildning riskerade att bli "en privat och enskild erfarenhet" Jaldemark (2008a).


Under den utveckling som ägt rum inom distansutbildning sedan 1990-talet har datorn kommit att spela en viktig roll. Enligt Jaldemark har datoriseringen av distansutbildning bidragit till att bryta upp gränserna mellan distans och utbildning som utgår från fysiska möten. Kanske är det inte längre viktigt att upprätthålla skillnaden mellan distans och traditionella campus-utbildningar menar Jaldemark och stödjer sig på Tait och Mills. De verktyg som tidigare användes i distansutbildning har numera också tagits i bruk inom de utbildningar som pågår på campus. Den tekniska utveckling som ägt rum när det gäller möjligheter till kommunikation och deltagande har påverkat var utbildningen ägt rum så att de lokala studiecentren inte längre är lika viktiga. Det som är avgörande är tillgången till teknik och verkty.