E - lärande lokalt och globalt

Vilket ansvar har lärosätet/läraren för att se till att kursen/utbildningen genomförs på ett sådant sätt att den medger att en stor grupp studenter kan använda sig av de kommunikationskanaler och medier som är avsedda för kursen. Hur har situationen förändrats sedan Bates 2005 publicerade den andra upplagan av ”Technology, e-learning and distance education”? Varför verkar numera distansutbildning vara liktydigt med nätbaserat lärmiljö? 


Jaldemark (2008a) visar att distansutbildning under 1990-talet inte använde sig i någon högre grad av datorer som verktyg för kommunikation trots att datorer varit en del av distansutbildning sedan 1970-talet. Jaldemark menar att den diskussion som handlade om distansutbildning kom att uppehålla sig vid vilka verktyg som skulle kunna tänkas stödja studenterna gemensamma arbete. Där exempelvis Garrison menade att distansutbildning riskerade att bli "en privat och enskild erfarenhet" Jaldemark (2008a).


Under den utveckling som ägt rum inom distansutbildning sedan 1990-talet har datorn kommit att spela en viktig roll. Enligt Jaldemark har datoriseringen av distansutbildning bidragit till att bryta upp gränserna mellan distans och utbildning som utgår från fysiska möten. Kanske är det inte längre viktigt att upprätthålla skillnaden mellan distans och traditionella campus-utbildningar menar Jaldemark och stödjer sig på Tait och Mills. De verktyg som tidigare användes i distansutbildning har numera också tagits i bruk inom de utbildningar som pågår på campus. Den tekniska utveckling som ägt rum när det gäller möjligheter till kommunikation och deltagande har påverkat var utbildningen ägt rum så att de lokala studiecentren inte längre är lika viktiga. Det som är avgörande är tillgången till teknik och verkty.    

Dialogkompetens, disharmoni och tillit

Om man utgår från den sociokulturella synen på lärandet där kunskapen utvecklas genom kontakt med andra studenter så blir dialogen som pågår mellan studenterna något som måste fungera. Rydberg Fåhraeus ger oss en modell för hur vi ska se på dialog. Hon beskriver det som ett medvetet samtal mellan jämlikar. Målet för dialogen är att ett ämne kan belysas utifrån olika perspektiv samt att öka kunskapen menar författaren.

I det nätbaserade lärandet äger dialogen rum i form av text meddelanden som överförs elektroniskt. Modellen för dialog är möjlig att anpassa till ett virtuellt samtal enligt Rydberg Fåhraeus som hämtat modellen från Willhelmson & Döös (2002). De fyra beståndsdelarna utgörs av TALA, LYSSNA, KRITISK SJÄLVREFLEKTION och KRITISK REFLEKTION AV ANDRAS BIDRAG. Av modellen framgår att man dessutom utgår från Närhet och Distans. De deltagande i modellen är dels man själv dels andra. I modellen kan man ifrågasätta både sina egna ståndpunkter såväl som andras när man i distans till sig själv och andras reflekterar över utsagorna. Genom den kritiska reflektionen är målet att man ska kunna utveckla sin ståndpunkt eller förändra den. Målet är att man i den processen ska utveckla ny kunskap. Jag uppfattar det som att Rydberg Fåhraeus utgår från att alla deltar i dialogen utifrån sina egna erfarenheter och förutsättningar. Själva olikheten är en grundförutsättning för att de olika perspektiven ska mötas och stötas med varandra. Författaren menar att svårigheten är att man ska kunna "bjuda på sig själv" men också vara öppen för att ändra åsikt" (sid. 104 - 105). Den särskilda kvalitén menar hon är differentierande och integrerande bildar genom friktion något nytt när olika synsätt och uppfattningar möts i ett fruktbart möte. Jag tänker att detta möte måste utgå från en lyhördhet och respekt för den andra men också gentemot mina egna åsikter.

Även Dysthe & Lillejord betonar dialogens betydelse och hänvisar till den flerstämmiga dialog som Bakhtin menar skapar en förutsättning för lärande. Hos Dewey menar de att han betonar att kunskapsutveckling sker i en process som är präglad av obalans och språklig störning. Lärandet hos både Bahktin och Dewey är en intersubjektiv process och är till sin karaktär produktiv. Dysthe & Lillejord  menar att kunskapsutvecklingen inte är en följd av en harmonisk process. Jag tolkar det som om flerstämmigheten enligt dem är en förutsättning för att lärande ska äga rum. Flerstämmigheten kan ju vara vad Rydberg Fåhraeus avser med friktion.    

När dialogen överförs till nätmiljön kommer den att utgå från det skrivna ordet. Då innebär lyssnandet att man läser vad de andra deltagarna har skrivit och själv formulera respons till de andras texter. Vidare menar författaren att det är viktigt att man i den skriftliga kommunikationen visar att har tagit del av de andras åsikter och är beredd att utveckla sin egen ståndpunkt.

Palloff & Pratt berör vikten av att skapa förutsättningar för samarbete som utgår från tillit och förtroende (sid. 13). De menar också att man som lärare måste utgå från att deltagarna i virtuell grupp också måste ges tid att lära känna varandra. Annars menar de att man riskerar att samarbetet inte kommer att bli fruktbart.

Om man utgår från Bakhtin och Dewey så bör man som lärare låta vissa moment i kurserna få ha drag av obalans och disharmoni för att studenterna ska få möjlighet att både finna sin egen röst och de andras. Men hur ska den obalansen byggas in i kursen? I dialogen mellan studenterna bör stämningen trots allt präglas av förtroende och tillit. För läraren bör då kanske den stora utmaningen vara att bygga in både obalans och disharmoni vid sidan om tillit och förtroende. Åtminstone om man vill ta till sig lärdomen från Bahktin och Dewey.               

Makt och kontroll över den digitala lärandemiljön

Hur ska vi planera undervisningen så att de verktyg vi föreskriver ökar möjligheten till kommunikation och engagemang och inte utestänger studenterna?

Bates pekar på hur utbildningsanordnaren ställs inför valet att det stora flertalet kan ha tillgång till den teknik som används, eller att kunna utnyttja kraftfullare utbildningsteknik s. 212. Men i den svenska kontexten förefallet valet vara självklart. I distansutbildning verkar digitala och nätbaserade lärplattformar vara självskrivna. Dock verkar inte e-böcker vara givna i det nätbaserade lärandet och det kan ju tyckas märkligt. Det kunde vara ett lämpligt tillfälle att få pröva på hur e-boken fungerar i detta sammanhang.    

Alla medier har olika möjligheter för lärande. Bates menar s. 216 att video (film) och ljudmedier kan utgöra en förbindelse mellan abstrakt och konkret kunskap. För studenter som är ovana vid akademiska studier kan detta vara betydelsefullt. I planeringen av kurser för studenter är det därmed viktigt att ta hänsyn till vilken studievana studenterna har. I en grupp studenter med stor variation när det gäller studievana är det därför av vikt att ge flera valmöjligheter när det gäller medier.  

När det gäller vad hur text medieras i utbildning så tänker jag att det skrivna ordet i tidskrifter är detsamma oavsett om studenten ges tillgång till det i form av e-tidskrifter eller i pappersformat. Det tryckta ordet utgör ju ett exempel på envägskommunikation. För att utveckla kunskap och förståelse i mötet med övriga studenter måste man skapa möjlighet för dialoger. För att kunna utveckla samarbete online menar Palloff & Pratt (2005) att möjligheten till kommunikation och interaktion är avgörande. Författarna pekar på olika faktorer såsom studiegruppernas storlek och möjligheter till både synkrona och asynkrona dialoger. Dialogen kan vara mellan studenterna men också mellan lärare och studenter. Utifrån ett sociokulturellt lärandeperspektiv är kommunikationen i gruppen studenter viktig. Därmed är de olika möjligheter för dialog som studenterna får tillgång till avgörande för kunskapsutvecklingen. Coomey & Stephenson menar att läraren inte kan ta för givet att studenterna kan delta i olika former av dialoger såsom gruppdiskussioner eller delta i debatter online bara för att det förväntas i kursen. Med stöd hos flera forskare menar de att studenterna inte kommer att delta frivilligt. Författarna behandlar dialog som en avgörande faktor och argumenterar för att lärande i en online-kontext kan innebära ett mer student-styrt lärande. Men att det förutsätter att läraren som skapar förutsättningarna för kursen måste vara beredda att låta studenterna ta ett större ansvar för hur kursen ska genomföras. I sitt paradigm för online lärande var två av modellerna mer styrda av studenterna och två mer kontrollerade av lärarna. Coomey & Stephenson menar att studenten bör vara den som reglerar sitt eget lärande och vara i centrum av sitt lärande.        

Skiss för utvecklingsarbete

Inledning

Utifrån ett sociokulturellt perspektiv skapas kunskap i ett samspel mellan olika lärande/studenter (Jaldemark 2008). Utifrån det perspektivet blir det intressant att undersöka vilken sorts samtal och kommunikation som ger möjlighet till lärande. Läraren har en nyckelroll i vilka möjliga former för samtal som erbjuds. Hur olika lösningar för dialog påverkar studenternas engagemang diskuteras av Comey och Stephensson. Dialogen mellan studenterna påverkas enligt dem om läraren styr de möjligheter att föra ett samtal inom de digitala verktyg som erbjuds studenten. Comey och Stephen visar på olika möjliga lösningar där studenten respektive läraren har kontroll över kommunikationsformerna (Comey, Stephensson 2001).

   

Inom pedagogisk utbildning och annan högre utbildning har det blivit allt vanligare att undervisningsformen består av distansstudier. Studierna bedrivs delvis via digitala medier och med inslag av fysiska träffar. Detta ställer krav på fungerande verktyg för att studenterna ska kunna utveckla sin kunskap. För att kunna genomföra kurserna ska studenterna använda Learning Management Systems (LMS) eller på svenska lärplattform. Exempel på lärplattformar kan vara Web CT, First Class eller som tidigare Marratech (Jaldemark 2008). Inom lärplattformen kan läraren erbjuda olika verktyg för att studenterna ska klara av att utföra de uppgifter som kursen erbjuder. Läraren utövar därmed kontroll över vilka verktyg som erbjuds studenterna vilket i slutändan också påverkar studenternas resultat. Pallott och Pratt diskuterar hur läraren måste välja att utgå från de olika behov av digital undervisningsteknik som kursen kräver (Palloff, Pratt 2005).

En aspekt av maktförhållandet är att läraren kan läsa den kommunikation som pågår mellan studenterna i kursen. Det är önskvärt eftersom dialogen kan ligga till grund för bedömning av kursen. Ett problem kan vara att en del av kommunikationen skulle behöva vara synlig endast av de studenter som deltar i den. Skulle det då vara möjligt att bygga in en sådan lösning i de lärplattformar som läraren erbjuder i kursen. Kan det finnas behov av en mer privat diskussionsarena för studenterna? Då skulle man kunna skilja mellan en formell och en ickeformell mer privat nätdiskussion.       

Pedagogisk praktik

Min valda pedagogiska praktik skulle därmed utgöras av att ta ställning till de olika lösningar av organisering av verktyg för kommunikation för högre utbildning som kan komma ifråga för användning. Min personliga erfarenhet av deltagande i lärarutbildning och pågående studentmentorskap får utgöra en personlig referensram.  

Syfte

Syftet med detta utvecklingsarbete är att diskutera olika förutsättningar för dialog och samspel mellan studenter och studenter och lärare i lärplattformar särskilt utifrån aspekter av makt och kontroll med avseende på att relationen mellan lärare och student är ojämlik.

Om verktyg och utbildningsteknik - en reflektion

Laurillard menar att tekniken i sig inte ger oss lösningar hur vi ska organisera lärandet. Man måste enligt Laurillard utgå från det pedagogiska problemet och därefter försöka finna de verktyg som bäst kan understödja lärandet. Vidare menar hon att vi ska utgå från beprövade metoder och erfarenhet så att man inte behöver uppfinna hjulet varje gång. Utifrån den specifika situationen vi befinner oss i ska vi finna vägar att organisera vår praktik och välja ut de redskap och verktyg som är lämpligast. Vårt ansvar som lärare är därmed att orientera oss vad som är bäst metoder och verktyg.

Kan det vara på sin plats att skilja på högteknologiska och lågteknologiska verktyg och redskap? Vi är övertygade i vår tid att de olika system Learning Management Systems som finns för att organisera olika undervisningssituationer är revolutionerande. Hur kommer man i framtiden att uppfatta detta informationstekniska genombrott? Kommer man att se det som något nytt eller kommer man snarare uppfatta kontinuiteten i hur människan använder olika redskap och verktyg för att kunskapen ska överföras till kommande generationer. 

Säljö redogör ju för hur olika redskap har påverkat människans förmåga att diversifiera och differentiera allt större mängder kunskapsstoff. Utifrån Säljös teorier så tänker jag att det här med redskap och verktyg är något som konstituerar människans sätt att organisera kunskapsutveckling och kunskapsöverföring. Det går ju inte att separera kunskap från de olika sätt på vilken den medieras. Det finns ju ingen ren kunskap som kan diskuteras utan att vi använder någon slags språk. Därmed kanske det mänskliga språket trots allt är det viktigaste verktyget när det handlar om lärande?        

  

Reflektion till introduktion av ’nätbaserat lärande’

Redan under lärarutbildningen fick jag ta del av Roger Säljö. Då var jag mest inställd på att det vi skulle läsa på något sätt borde vara relevant på ett tydligt sätt för det kommande läraryrket. Min upplevelse av Säljös text var att den var intressant men att jag inte kunde se hur den skulle hjälpa mig i min kommande lärarverksamhet. Det kändes som att Säljö utvecklade teorier och tankar om sådant som då kändes lite svårt att sätta i relation på ett konkret sätt till didaktik och metodik.

    Jag vill på intet sätt påstå att jag har blivit klokare men nu ser jag att Säljö lyfter frågan om lärande ur skolans kontext och gör den till något större än vad en lärare ska göra i sin profession. Nu tänker jag att det är intressant när Säljö redogör för olika forskare som försöker utveckla teorier om hur förmågan att kommunicera har utvecklats hos människan som art. Då handlar lärandet och förmågan att använda olika redskap som hjälpmedel för att utveckla möjligheten att överföra den förvärvande kunskapen till nästa generation eller lärande till att beskriva något specifikt hos människan.

    Att åter få lov ta del av i det här fallet förhistoriska utvecklingsförlopp, i form av de första enkla möjligheterna att kommunicera, som sedan leder fram till att människan blir en berättande varelse, ger mig möjlighet att se på min egen kunskap på ett nytt sätt.

Säljö betonar att man inte ska se lärande och undervisning som samma sak. Därmed lyfter han frågan om kunskapsutveckling till en annan nivå. Under lärarutbildningen var det ibland svårt att få en överblick av stoffet vi skulle ta till oss. Jag saknade ibland en möjlighet att kunna reflektera om vad kunskap var som inte endast var knutet till en skolkontext samtidigt som vi – jag som studenter helst ville läsa sådant som skulle vara nyttigt utifrån skolans praktiska arbete. Nu kanske det finns möjlighet att reflektera över kunskap, lärande och samtidigt behålla den praktiska anknytningen till skolan.      

Efter läsningen av "Flexibelt lärande" finns en del att reflektera över. Hur skulle det vara om skolan släppte på den fasta strukturen Lärare - lektion - klassrum. Det finns mycket som skulle kunna vara annorlunda i skolan men om jag förstår författarna så måste det flexibla lärandet vara helt genomfört. Inte lite av det gamla och lite av det nya för då verkar de motverka varandra. Det är en intressant modell för hur lärande ska organiseras.

Först måste man förändra strukturerna såsom det fysiska rummet. Där är ju många skolor mycket dåligt anpassade till den flexibla formen. Sedan arbetslag, scheman osv.

Ja, det finns en del att reflektera över.